torsdag 11 mars 2010
Sjukhusmat utan livsenergi
I dagens Svenska Dagbladet uttalar sig Landstingsdirektören Mona Boström om Sodexos sjukhusmat som bland annat serveras på Karolinska Sjukhuset i Solna. -Maten är inte problemet, utan helhetsupplevelsen, påstår hon.
Jag kan inte tänka mig att Mona varit patient på något sjukhus där Sodexos mikrade mat i svarta plastlådor serveras. I så fall skulle hon ha en helt annan upplevelse. På bilden i tidningen serveras hon fräsch, färsk mat med grönsaker ur en stor ugnsform.
I somras var jag patient på Karolinska i Solna efter en operation. Jag har upplevt både maten och "helhetsupplevelsen" och jag kan av min erfarenhet påstå att det som var uselt under min sjukhusvistelse var maten från Sodexo. Allt annat var fantastiskt bra - de underbara sköterskorna, den förstklassiga vården och det fina rummet.
När man är nyopererad och svag och inte har någon aptit - vad behövs? Jo, mat som gör att det vattnas i munnen, att man blir sugen - mat med livsenergi! Fräscha grönsaker, näringsrika rätter på goda råvaror, lätt att äta och smälta, färgglatt och härligt! Dessvärre fick jag inget av det på min sängkant - istället kom svarta plastlådor med lock, där något värmts upp i mikro efter att ha tillagats i storkök med varierande kvalitet på råvarorna. Visserligen fanns det olika rätter att välja på varje dag - men hur kul är det att få allt ihopblandat i en plastlåda varenda gång? Det smakade inte gott, och maten kändes alldeles "död". Jag kunde inte få ner den.
Istället "överlevde" jag veckorna på sjukhuset tack vare vänner och släktingar som kom med färska jordgubbar, grönsaker, näringstillskott och hemlagad mat. Jag kommer alltid att minnas dessa sommardagar som ett frossande i färska jordgubbar med fil och andra goda frukter och annan proteindrink med linfröolja och spirulina.
Personalen gjorde sitt bästa för att servera den usla maten med värdigheten i behåll, men jag undrar hur man tänkt egentligen? Det är som om en så fullständigt enkel självklarhet som att maten är viktig för hälsan och livskraften, glömts bort på vägen bland upphandlingar och förhandlingar, data och undersökningar.
Nej, låt istället sjukhusmaten bli riktig "Friskmat" - en självklar del i tillfrisknandet i kombination med den medicin som behövs. Då blir patienterna friska och starka snabbare - och dessutom gladare!
söndag 30 november 2008
Idag är det första advent, och trots julskyltning i butiken, stjärnor och tända ljus drar sig mina tankar tillbaka till en särdeles trevlig eftermiddag i slutet av augusti, då vi invigde vår butik på Nybodagatan i Midsommarkransen i glada vänners och släktingars lag. Det är inte festen i sig som är det viktigaste; snarare ritualen - att markera ett avstamp, en början eller ett avslut på något. Att manifestera med energi att något nytt fötts eller dött bort. För oss skedde invigningsritualen i form av mingel, något gott att äta och dricka och sköna samtal med goda vänner. Och veckan efter invigningen fanns den sköna stämningen kvar i butiken - i väggarna, bland produkterna och de fina blommorna gästerna kom med. Här några mingelbilder.
onsdag 18 juni 2008
Att skapa en butik
Nu har vi öppnat! VitaVeras första fysiska butik öppnade den 1 juni efter en månads intensiv renovering och oavbrutet fixande. De flesta som renoverat hemma har nog upplevt detsamma som vi; man kan inte planera och förutse allt. Till exempel när telia-mannen kom och skulle installera ett efterlängtat telefonjack. -Det finns ju ingen kabel! utropade han irriterat efter att ha letat och karvat med kniv i alla hörn i lokalen. Den gode snickaren som rev ett par väggar hade vist spacklat in kabeln i en vägg. Hoppsan. Det var dock enkelt löst genom hålborrning i väggen. Näste telia-man som kom fixade jacket på ett kick och numera när du ringer till vår kundtjänst kommer du till butiken.
Så var det detta med klick-golv. -Åh, det är så lätt! sa alla. Lite krångligt i början, men sen går det snabbt! Eller hur... Det här klickgolvet var annorlunda än det vi la i sommarstugan på Åland och en sen lördagkväll efter timmar av försök att få det hela på plats var frustrationen stor och tröttheten total. Tur att det finns fiffiga vänner att be om hjälp ibland. Tack vare mycket praktiska entreprenören S i kvarteret har nu VitaVera färdigt golv i skön brun nyans. Vi är mycket tacksamma.
Man lär genom att göra. Det är okej att inte ha koll på allt från början - man kan få iordning en butik ändå. Det är nog vår lärdom de senaste månaderna. Och vad mycket nytt och roligt vi lärt oss! Det senaste är att programmera en kassa-apparat, en ny värld för mig. Livet är fullt av nytt lärande varje dag om man bara är öppen och nyfiken. Eller som det gamla kinesiska ordspråket säger:
Jag hör, jag glömmer
Jag ser, jag kommer ihåg
Jag gör, jag förstår
Välkommen till vår butik!
fredag 18 april 2008
Vad trist, DN!
Nu är det dags igen, i DN den 16 april. Det ska varnas för att äta vitaminer. Läkare och professorer i Danmark påstår sig ha granskat all forskning som gjorts om antioxidanter i världen och ger nu sin dom: Vitaminpiller är farliga för hälsan.
Jag blir så trött. Det är naturligtvis som det brukar vara när man skriver om risker med naturliga preparat; man låter folk ta abnormt stora doser i en studie och sedan -hoppsan, de blev sjuka! Därav kan man dra slutsatsen att det var farligt. Vad är INTE farligt i alltför stora doser? Prova att ta några olika läkemedel i alldeles för hög dos och se vad som händer; vips så kan blir man dödligt sjuk!
En annan "sanning" som ofta matas in i oss medborgare, så även i denna artikel, är att vi får i oss allt vi behöver via maten, bara vi äter allsidigt. Men är det verkligen så? Trots att det finns forskning som visar att jordarna vi odlar på är så tömda på näring och att därmed maten vi äter inte är lika näringsrik som den var för 50 år sedan trumpeteras detta budskap ut om och om igen. Det är tvärtom ganska svårt att få i sig alla ämnen kroppen behöver varje dag nuförtiden. Speciellt om man stressar för att få ihop livspusslet och därmed bränner ännu mer näring.
Jag förespråkar inte att man ska ta tillskott som ersättning för en allsidig kost. Absolut inte. De ska vara just tillskott och komplement och ska inte överdoseras, precis som naturläkemedel och kemiska läkemedel.
Jag tycker däremot att DN ska skriva mer nyanserat i fortsättningen. Låta flera olika synsätt och forskning komma till tals och sluta presentera hysteriska "sanningar" som bara gör att alla blir matta och inte orkar ta in mer. För det som var skydd mot cancer ena dagen gör en sjuk nästa dag och fort går det i svängarna...
Dags att äta en näringsrik, färgrik lunch. Med ett par vitaminpiller som komplement.
Glad vår!
Jag blir så trött. Det är naturligtvis som det brukar vara när man skriver om risker med naturliga preparat; man låter folk ta abnormt stora doser i en studie och sedan -hoppsan, de blev sjuka! Därav kan man dra slutsatsen att det var farligt. Vad är INTE farligt i alltför stora doser? Prova att ta några olika läkemedel i alldeles för hög dos och se vad som händer; vips så kan blir man dödligt sjuk!
En annan "sanning" som ofta matas in i oss medborgare, så även i denna artikel, är att vi får i oss allt vi behöver via maten, bara vi äter allsidigt. Men är det verkligen så? Trots att det finns forskning som visar att jordarna vi odlar på är så tömda på näring och att därmed maten vi äter inte är lika näringsrik som den var för 50 år sedan trumpeteras detta budskap ut om och om igen. Det är tvärtom ganska svårt att få i sig alla ämnen kroppen behöver varje dag nuförtiden. Speciellt om man stressar för att få ihop livspusslet och därmed bränner ännu mer näring.
Jag förespråkar inte att man ska ta tillskott som ersättning för en allsidig kost. Absolut inte. De ska vara just tillskott och komplement och ska inte överdoseras, precis som naturläkemedel och kemiska läkemedel.
Jag tycker däremot att DN ska skriva mer nyanserat i fortsättningen. Låta flera olika synsätt och forskning komma till tals och sluta presentera hysteriska "sanningar" som bara gör att alla blir matta och inte orkar ta in mer. För det som var skydd mot cancer ena dagen gör en sjuk nästa dag och fort går det i svängarna...
Dags att äta en näringsrik, färgrik lunch. Med ett par vitaminpiller som komplement.
Glad vår!
tisdag 18 mars 2008
Vårnytt från London
Min frisör L är en stjärna. Hon får mig att våga mer än förut. Häromdagen klippte hon mig efter senaste, hippaste snitt som hon just lärt sig på kurs i London. Varje gång jag är hos henne klipper vi upp lite mer och förändrar litegrann. Man kan tycka att det bara är hår; det är väl inte det som avgör vem jag är? Nej, men hur vi ser ut på utsidan påverkar mer än man tror hur det känns på insidan. Förändringar kan starta både utifrån och inifrån. Om man gått igenom djupa processer på insidan kanske en ny garderob behövs för att spegla det nya utanpå. Och tvärtom.
Hos min frisör L börjar vi med hårtvätt och klippning men hamnar alltid förr eller senare på djupare frågor. Denna gång handlade det om hur man uppnår balans mellan görandet och varandet. Inte alltid lätt om man är en person med mycket drivkraft och vilja - då tenderar GÖRA att dominera. Och lätt utmattning som föjd förr eller senare. Man kan fundera över vilka inre röster som styr valen. Har jag kanske någon delpersonlighet som tycker att jag inte har rätt att vila? Eller en röst i örat som piskar på mig att prestera mera?
L undrade om det inte finns stor risk att bli utbränd om man är terapeut. Man tar ju hand om alla andras problem hela tiden. Visst finns den risken. Men en av styrkorna med en utbildning där man arbetar mycket med sig själv innan man börjar ta emot klienter är att man lär sig att blir tydlig med både sitt NEJ och sitt JA. Att liksom känna i hela kroppen var gränserna går för den egna förmågan och orken. Och det är ett steg närmare balansen.
Förra helgen fick jag tillåtelse att börja ta emot träningsklienter. Hurra! Och nu har jag en ny, pigg frisyr. Känns som en bra start på våren.
Glad påsk!
Hos min frisör L börjar vi med hårtvätt och klippning men hamnar alltid förr eller senare på djupare frågor. Denna gång handlade det om hur man uppnår balans mellan görandet och varandet. Inte alltid lätt om man är en person med mycket drivkraft och vilja - då tenderar GÖRA att dominera. Och lätt utmattning som föjd förr eller senare. Man kan fundera över vilka inre röster som styr valen. Har jag kanske någon delpersonlighet som tycker att jag inte har rätt att vila? Eller en röst i örat som piskar på mig att prestera mera?
L undrade om det inte finns stor risk att bli utbränd om man är terapeut. Man tar ju hand om alla andras problem hela tiden. Visst finns den risken. Men en av styrkorna med en utbildning där man arbetar mycket med sig själv innan man börjar ta emot klienter är att man lär sig att blir tydlig med både sitt NEJ och sitt JA. Att liksom känna i hela kroppen var gränserna går för den egna förmågan och orken. Och det är ett steg närmare balansen.
Förra helgen fick jag tillåtelse att börja ta emot träningsklienter. Hurra! Och nu har jag en ny, pigg frisyr. Känns som en bra start på våren.
Glad påsk!
onsdag 5 mars 2008
VitaVera
Välkommen till VitaVeras blogg! Här kommer jag att skriva om böcker jag läst och vill tipsa om, och reflektera över livet som terapeutstuderande. Jag kommer att kommentera sånt jag läst, sett och hört som har koppling till hälsa, hållbar livstil, ekologi, psykologi med mera.
Någon frågade mig nyligen varför vi valde namnet VitaVera på vår butik och sajt.
VitaVera står ungefär för "Det sanna livet". I kroppens energicenter, det så kallade chakrasystemet, står det sjätte chakrat för att söka sanningen. I kroppen är det sjätte chakrat placerat i det "tredje ögat" - en punkt mitt pannan i närheten av vår tallkottkörtel.
I sin bok "Andens anatomi" skriver Caroline Myss om det sjätte chakrat bland annat såhär:
"Den uppgift det sjätte chakrat ställer oss inför är att vi ska öppna sinnet, utveckla ett ickepersonligt förnuft, vända bort vår kraft från konstlade och falska sanningar och lära oss att lyssna till den inre rösten. Vi ska också lära oss skilja mellan tankar som föds ur styrka och tankar som föds ur rädsla och villfarelse".
Det är naturligtvis inte min ambition att tala om vad som är sant för dig. Snarare en önskan att uppmana dig att stanna upp i allt brus så att du kan höra din inre röst - och höra vad som är sanning för dig.
Hälsningar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)